Senaste inlägg

Om bloggen.

Dagsnoteringar kan handla om i stort vad som helst som faller mig in.

Inlägg äldre än juni 2022 finns på www.gunnarh.bloggo.nu

Tidigare fanns här Doggenbloggen, om att vid respektabel ålder bli hundägare för första gången. Senaste inlägg om detta 21-09-11.

Presentation

Visar inlägg från juli 2023

Tillbaka till bloggens startsida

Den heliga rätten att häda



Jag gick fram 1956
Jag blev 14 år den sommaren och mina föräldrar hade köpt mig min första kostym i livet till högtiden och en klocka i konfirmationspresent. Det var en Tissot som var ett respektabelt schweiziskt märke, om än inte ett av de allra dyraste.

Bägge mina föräldrar arbetade, min far som grafiker/sättare och min mor sydde kablar till telefonväxlar för LM Eriksson.
Vi var alltså inte fattiga, men kostym och klocka var förstås ändå en ekonomisk belastning för dem.

Ingen av mina föräldrar trodde på Gud, eller nån gud över huvud taget, och inte jag heller, men att konfirmeras var nåt man bara gjorde. Det var inget man ifrågasatte.
Al
la mina kompisar gjorde det, och då gjorde jag det också.
Så vi gick fram till altaret i Spånga Kyrka, mottog nattvarden och konfirmerade vår tro på Gud.

Jag gick ur 1968
12 år senare gjorde jag slag i saken och lämnade Svenska Kyrkan. Jag hade ju länge, även när jag gick fram, varit agnostiker vad gudar beträffar, men bestämde mig slutligen för att det inte finns nåt som tyder på nån gudlig existens.
Krig och politik pekade för mig snarare på raka motsatsen.

Du skall icke häda
Då, på 60-talet var det fortfarande straffbart att häda, dvs att offentligen smäda det som står i Bibeln, och förstås framför allt Nya Testamentet. Vi hade ju då fortfarande en statskyrka, en rest från det medeltida Sverige, då religionskrigen rasade och Gustav II Adolf med flera härjade utomlands i religionens och ärans namn.

Men 1970, togs den s k hädelseparagrafen bort ur lagboken och kyrkan skiljdes så småningom från staten.
Mer eller mindre i alla fall.
De flesta politiska partier klamrar sig fortfarande, 50 år senare, kvar för att utöva politik inom kyrkans väggar.
Hur som helst blev luften på området då mycket lättare att andas.
Livet blev liberalare att leva.

Det var då
Nu börjar dock luftmolekylerna att förtätas igen. Men nu kommer hotet mot friheten från religion primärt från annat håll, från Islam.
Det är de muslimska länderna och de svenska muslimerna som nu vill påtvinga västvärlden ett förbud att häda och smäda Islams grunder och grundare.
Och Sverige har blivit den utvalda måltavlan.

I andra hand deltar dock även företrädare för kristenheten, såväl Svenska Kyrkan som den katolska med Påven i spetsen i kampanjen, även om de inte personligen stormar svenska ambassader, inte själva målar den svenska flaggan i toalettskålar eller hotar med mord och våldsdåd mot svenskar och allt svenskt.

Underkastelsekrav
Men de kräver alla, islamister som kristenister respekt och vördnad för religiösa statuter och att förändringar i denna riktning införs i svensk grundlag.
De kräver, Ayatollor som ärkebispar som påven i Rom, i praktiken ett återinförande av hädelseparagrafen.

Det står mig upp i halsen
Vi skriver år 2023 och ett antal svenskfödda vuxna människor, några av dem återkommande, etablerade åsiktsmaskiner i radio och teve, kräver i ett gemensamt debattinlägg i Dagens Nyheter mer respekt för Islam.

De som undertecknat uppropet kräver respekt för en religion, vars utövare bland annat vill avrätta homosexuella, kasta dem från taken eller hänga dem i mobilkranar.

De begär respekt för utövare av en religion som piskar kvinnor offentligt om kvinnorna har gjort nåt haram som inte passar omgivningen.
Obs, om kvinnorna har tur.
Har kvinnorna otur blir de stenade till döds.
(Läs gärna på vad stening innebär! Och passa dig djävligt noga för att inte vara Halal i islamisters sällskap!)

Visst bör man vara snäll
Jag tycker absolut inte att man ska förolämpa andra människor. Det gäller deras religion eller deras åsikter i annat, eller hur de ser ut. Om de är överviktiga eller magra, eller vilken hudfärg de har fötts med. Om de är höger- eller vänsterhänta eller politiskt höger eller vänster.

Jag försvarar absolut inte bränningar av Koranen, eller andra religiösa skrifter, eller skrifter över huvud taget. Sånt är bara urbota dumt och leder ingenvart.

Men om nån komplett idiot ändå vill göra det,
finns det inget som helst försvar för de reaktioner som sådana händelser har gett upphov till eller som det framförs hot om.

Det finns heller inget som helst försvar för de tokar i kristenheten, politiken, kultursfären eller annat samhällsområde som löper med i hetsen mot Sveriges totala, grundlagsskyddade frihet från religiöst förtryck.
Denna rätt är något av det allra viktigaste som vårt moderna land har burit fram. Inte sällan under svåra värkar.


Rätten att häda är helig för mig.
Yttrandefrihetens lov är min heliga skrift.

🔹

BTW
Jo, konfirmationskostymen. Jag växte snabbt ur den och det var faktiskt enda gången jag använde den.
Så kan det gå.
Klockan hade jag däremot i många år därefter.



Självbiografiskt på bloggen

Här har jag samlat texter på Dagsnoteringar som är mer eller mindre självbiografiska. 

• Alla mina bilar och jag
• Alla mina katter och jag
• Anna Lindh och jag
• Christer Strömholm och jag, 1
• Christer Strömholm och jag, 2 
• Den heliga rätten att häda
• Den sydamerikanske gangstern och jag
• Gunnar Sträng och jag
• Göran, AIK och jag
• Israel och jag
• Kronprinsessan och jag
• Oj, jag har blivit med gallerist 
• Paddorna och jag
Yassir Arafat och jag
Watergate, Lassie och jag 
• Året då jag öppnade korpgluggarna


0 kommentarer | Skriv en kommentar